FROM JUNSELE WITH LOVE,

Ja, det är så det känns.

Har gått med den här förkylningen i snart tre veckor och den vill som inte
riktigt bryta ut. Men ändå ligger den där och gnager.
Min taktik hittills har varit att bara ignorera den,
som i vanliga fall brukar funka bra.
Men tydligen inte den här gången.

Det gör väl egentligen inte mig så mycket om jag går runt och är snorig
och har allmänt dålig ork ett tag, men nu börjar jag bli less.

Jag kan inte rida utan att med jämna mellanrum stanna upp och andas i tio minuter
för att jag blir så fruktansvärt anfådd.
Jag kan inte packa ett stick skorpor utan att bli svimfärdig.
Jag får använda mina allra sista krafter för att eleverna ska höra vad jag säger.
Så nu är jag less. Döless.

Herr Förkylning,
Jag vet inte om det är Svinis som bett dig eller om du kommit på eget bevåg,
hursomhelst så har jag fattat piken. Det vore toppen om du antingen kunde bryta
ut så jag får bli ordentligt sjuk eller gå hem.
För just nu känns det som att varken du eller jag mår särskilt bra av det här.
Du verkar väldigt irriterad över något, och jag kan känna att det kanske är bättre om
du åker hem igen. Iallafall tills du lugnat ner dig lite.
Du får hemskt gärna bo hos mig bara du inte rör min hälsa.
Om vi ska kunna leva med varandra kan det inte fortsätta såhär.
Jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad jag har gjort som har
fått dig så arg, så jag ber om ursäkt för allt.
Förlåt mig.
Gå nu Herr Förkylning.
Gå, bara gå. Vänd dig inte om.

Snälla , Linda