Same procedure as last year
Jisses, nu var det ett tag sen jag skrev här. Det är som inte lika roligt utan min partner som befinner sig offline in Are. Men, jag antar att jag får ta mitt ansvar och uppdatera här i tid och otid.
I alla fall så är det snart jul. Och som de flesta vet är jag Västernorrlands egen Grinch. Jag har aldrig (läs: de senaste 7 åren) gillat julen. Det ska pyntas och det ska städas och det ska bakas och det ska kokas godis och det ska lagas mat och det ska va fina kläder och rena barn och så vidare. Jag blir tokig. Så jag brukar i allra högsta grad försöka undvika allt det här med jul. Jag har till exempel fortfarande in köpt några julklappar än. Vilket jag inte gjort förrän dagen före, eller på sin höjd två dagar före, självaste julafton så länge jag kan minnas.
Och samma sak händer varje år. När jag går där i affärerna dagen innan julafton så drabbas jag av paniken. Ja, ni vet ju hur det brukar se ut sådär dagarna innen. Många är ute och söker efter de där sista klapparna mendans jag är ute och söker efter ALLA prestenter. Hela tiden fullt medveten om att jag inte får misslyckas. Varje år lovar jag också mig själv att aldrig, aldrig vara så sen ute igen... Ja, och resten kan ni ju räkna ut själv med hjälp av rubriken.
Men ja, det jag egentligen ville komma fram till är ju att i år har julen smygit sig på riktigt ordentligt! För det är just så jag tycker det brukar va. Allt blir som en dålig skräckfilm. Ni vet, tjej i klänning går ensam på en skogsväg, fin musik, gröna träd (Läs: typ första advent) och sedan så vänder hon sig om och PANG! så står julen där.
Jag ska försöka gilla jul mer. det finns ju faktiskt några saker jag gillar med jul. Typ att baka. Det är jag bra på. Jag har gjort kanske kommunens godaste lussebullar i år. Sen så gillar jag att pyssla. Det har blivit en del sådant med barna på skolan efter som jag vikat där i veckan. Men något jag helt vill avskaffa är julbordet. Tvi vale! Vi avskaffade julbordet redan förra året i vår familj. Istället blir det 3-rätters. I år ansvarar jag och L för efterrätten, det kommer blir bra.
Nää, nu har jag surrat på nog och mitt julehat.
Tur att det inte finns så många som mig.
Lev å må
Caroline
I alla fall så är det snart jul. Och som de flesta vet är jag Västernorrlands egen Grinch. Jag har aldrig (läs: de senaste 7 åren) gillat julen. Det ska pyntas och det ska städas och det ska bakas och det ska kokas godis och det ska lagas mat och det ska va fina kläder och rena barn och så vidare. Jag blir tokig. Så jag brukar i allra högsta grad försöka undvika allt det här med jul. Jag har till exempel fortfarande in köpt några julklappar än. Vilket jag inte gjort förrän dagen före, eller på sin höjd två dagar före, självaste julafton så länge jag kan minnas.
Och samma sak händer varje år. När jag går där i affärerna dagen innan julafton så drabbas jag av paniken. Ja, ni vet ju hur det brukar se ut sådär dagarna innen. Många är ute och söker efter de där sista klapparna mendans jag är ute och söker efter ALLA prestenter. Hela tiden fullt medveten om att jag inte får misslyckas. Varje år lovar jag också mig själv att aldrig, aldrig vara så sen ute igen... Ja, och resten kan ni ju räkna ut själv med hjälp av rubriken.
Men ja, det jag egentligen ville komma fram till är ju att i år har julen smygit sig på riktigt ordentligt! För det är just så jag tycker det brukar va. Allt blir som en dålig skräckfilm. Ni vet, tjej i klänning går ensam på en skogsväg, fin musik, gröna träd (Läs: typ första advent) och sedan så vänder hon sig om och PANG! så står julen där.
Jag ska försöka gilla jul mer. det finns ju faktiskt några saker jag gillar med jul. Typ att baka. Det är jag bra på. Jag har gjort kanske kommunens godaste lussebullar i år. Sen så gillar jag att pyssla. Det har blivit en del sådant med barna på skolan efter som jag vikat där i veckan. Men något jag helt vill avskaffa är julbordet. Tvi vale! Vi avskaffade julbordet redan förra året i vår familj. Istället blir det 3-rätters. I år ansvarar jag och L för efterrätten, det kommer blir bra.
Nää, nu har jag surrat på nog och mitt julehat.
Tur att det inte finns så många som mig.
Lev å må
Caroline
Kommentarer
Trackback
