FROM JUNSELE WITH LOVE,

Alltså fredag, måste va veckans absolut bästa dag.
Fredagar och söndagar gillar jag allra mest.
Fredagar = Helgkänsla och glada människor.
Söndagar = Sovmorgon och inga krav whatsoever.

För att fira att det är fredag idag och att jag äntligen installerat mig på riktigt här i mina lilla lya, så ska jag laga lyxmat (i studentögon sett). Det blir PPPP - Pasta, Pesto, Parmaskinka, Parmesanost. Funderar till och med att unna mig ett glas vin eller två... Eller så får det vänta tills imorgon... Eller ja, vi får se. Innan dess tänkte jag i alla fall försöka hinna med lite plugg samt bodypump. Jag är faktiskt lite nervös inför det sistnämnda. Jag är ju ingen direkt "pass-tjej". Jag brukar liksom träna själv eller med laget såklart. Men det ska nog gå bra det också.

Jag är också mycket glad över att ha fått någorlunda ordning på datorn. Ibland så blir jag bannemej imponerad över mig själv, hur jag lyckas lösa alla tekniska problem som uppstår. Men tror dock jag kommer måsta be om hjälp för att fixa några grejer som är over my head så att säga. Haha, va konstigt det lät att slänga in en engelsk mening där, men till mig försvar så kunde jag inte komma på ett lämpligt svenskt uttryck.

Nåväl, detta om detta. Nu ska jag koka ägg :)

Carro

Yes, jag lever och nu finns jag även online igen.
Grymt skönt. Ny dator och en fungerande internetuppkoppling.
Jag återkommer med ett bättre och längre inlägg senare, men nu vet ni iaf att jag lever.

:)

Carro

Helgen har varit helt underbar. Det är så fruktansvärt roligt att komma hem när man varit borta ett tag.
Det har varit middagar och filmer och mys.
Lördagen spenderades ute på Galaxen där vi firade Dumle som har fyllt 30 år.
Jag har alltså varit på min första trettioårsfest. Jag börjar känna mig gammal.
Det var riktigt riktigt roligt och jag hoppas han fick en bra dag.

Jag har självklart redan bjudit in honom på min trettioårsfest, om nio år.
Hoppas han kommer.

Jag vill förresten inte åka hem. Eller bort. Eller ja, till Järpen.
Två månader kvar där borta nu.

Skulle så gärna vilja att Robin kom och bodde med mig.

FHåkan Hellström var förresten grym, jag är kär.



 /Linda

Nu tar jag mitt pick och pack och drar uppöver igen...

Carro

Usch, mår verkligen konstigt just nu.
Känner mig helt frisk egentligen, pigg å så.
Men jag har en sådan fruktansvärd hosta! Slem-hosta för att vara äcklig och gå in på detaljer. Hade en liknande hosta för några år sedan då jag hade luftvägsinfektion. Hoppas verkligen inte jag åker på samma skit igen, för det va inget roligt. Som tur är har jag världens bästa hostmedicin kvar sen den infektionen, nämligen cocillana. Bra skit! Man blir lite yrsig dock, men ska ta en stänkare innan det är dags för att sova.

Annars så har jag varit ute på fält idag. Och det har varit väldigt givande och folket är snälla med mig. Tänk att jag blir lika glad varje gång jag blir bra bemött. Hoppas att jag bemöter folk bra också. Annars så får jag jobba på den biten :p

Ikväll blir det tämligen lugnt... Ska försöka plugga lite. Men det är inte lätt då man hostar som om man skulle ha rökt ett paket cigg om dagen i typ sådär 50 år. Sen så fryser jag också. Och alla kläder skaver på kroppen. Haha, va jag klagar. Jag har i alla fall köpt med mig lite gosaker hem som jag kan glädja mig åt :)

Vilket klagoinlägg, men men, det får ni ta.

Carro

ÅH! Jag är såå fly förbannad just nu. Fittjävla-adlibris.
De har verkligen strulat till det ordentligt och jag hatar dem över allt annat på denna jord.
Satt nyss i världens telefonkö för att få ett otrevligt bemötande att de inte kan göra någonting.
Men jag blir alltid för snäll i de där lägena. Så nu ringer mamma dit istället.
Hoppas på att hon kan göra så något händer.

Jag vill ha mina böcker så jag kan plugga ordentligt!!!

Nåväl... Nu har jag fått skriva av mig lite ilska iaf.

Carro

____________________________________
Update;
Mamma ringde och fick böckerna till Luleå senast måndag.
+ 250 :- för sveda och värk, bra skit!

Tro om man ska ta och baka en kladdig, krämig kaka med morötter och färskost?
Då tror jag att en viss vän kommer bli glad...
 

Åh, gårdagen... Gårdagen... Vars ska jag börja?
Håkan Hellström va KUNG! Dock synd att jag var tvungen att stressa hem direkt efteråt. Annars så hade det suttit fint med lite vin där direkt efter ;p Stort tack också till Linda och Robin, världens bästaste vänner, som jag fick detta av. Jag tror till och med att de blev lite frälsta ;)

Idag har dagen gått lite upp och ner. Först upp tidigt som fan, 06.00 och sedan första matchen kring halv 10 snåret. Totalt så blev det: två oavgjorda, en vinst och en förlust. Några högst tvivelaktiga domslut och annat skit som ställde till det. Men vi gjorde iaf så gott vi kunde just där och då. Men Långsele och hela arrangörerna ska ha ett stort jävla fett minus. Dåligt upplägg, dåligt med information, dåligt med ta mig fan allt. Tråkigt att man ska betala mycket pengar och en helt värdelöst arrangerad cup. Nåja, vi vet ju till framtiden att de in är något att hänga i julgran.
 
Veckan kommer kantas av mycket plugg, måste fan ta mig själv i kragen. Nu verkar det som om det löser sig med mina böcker också. Äntligen. Men först ikväll ska jag unna mig själv lite chips och dip. Eller kanske inte. Eller jo... Det ska jag bannemej!

Tillsvidare,

Carro

Yes, då va man åter hemma i natursköna Junsele.
Det känner helt underbart att vara hemma en sväng nu faktiskt.
Måste liksom samla ihop lite grejer och "flytta-på-riktigt". För som jag har levt just nu är inte hållbart längre. Men det tar vi då, blir ändå hemma i typ 10 dagar. Men det är mycket på gång också. Imorgon bär det av till Östersund för att se Håkan H tillsammans med världens bästa Linda och hennes pojkvän Robin. Det blir Linda & Robin, Jag & Håkan på alla hjärtans dag :) Och det är helt sjukt länge sen jag träffade Linda. Sen nyår faktiskt. Saknad är hon. Gånger tusen. Så det ska bli skoj.

På söndag är det cup i Långsele, ska bli svinroligt faktiskt. Jag vet inte hur våra chanser ser ut, men jag hoppas vi kan få slå lite ifrån underläge. Tidningen hade idag satt alla lag utom vi, som favoriter. Lovande ;p

Sen blir det även en hel massa plugg med bl. a fältstudier. Jag önskar bara att jag kunde få mina böcker. Typ NU! Har suttit i telefon hela eftermiddagen och försökt få tag i de där på Adlibris. Men de jävlarna behagar inte att svara. AH!!! Får väl plugga anteckningar och frontermaterial så länge. Men det känns fan inte bra. När jag får tag i Adlibris så ska de få veta hut minsann. Jag ändrade nämligen min order så att böckerna skulle komma hem till Junsele. Men likt förbannat så fick jag nu en avi om att de är uppe i Luleå.

Klater och elände... Eller nej, vänta nu. Livet är rätt bra just nu ändå. Underbar hockeymatch igår. Att ens få vara på plats på Swedbank en sådan där kväll är det inte mycket som slår. Och vädret är kanon. Sååå, livet är rätt bra ändå - med eller utan böcker.

Vi hörs,

Carro

Hur kommer det sig att pannkakor verkar som en sån bra idé innan man ätit dom?

"Åå vad gott det ska bli med pannkakor", "Jag vet! Vi lagar pannkakor" och "Ja! Jag älskar pannkakor"

Sen står man där och steker och bli så otålig så man trycker i sig en pannkaka medan man väntar.
Efter två till så känner man den. Den där hemska hemska känslan som får en att lova att aldrig mer äta pannkakor.
Ungefär som när man ligger dödsbakis och svär på att man aldrig mer ska dricka sprit.
Fast det vet ju inte jag, jag har aldrig druckit sprit.

Jag och Johanna har iallafall ätit sådär äckligt många pannkakor idag. Eller inte många, men de var tjocka.

Äckligt mätt på äckelkakor.

Peace out, Linda

Jahapp, på lördag ska jag alltså in till stan och för första gången se Håkan H.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

Det var såhär, när carro fyllde år i november så bestämde jag mig för att vara en riktigt bra vän och köpa något som verkligen skulle betyda någonting för henne.
(Med tanke på att förra födelsedagspresenten inte var så lyckad, ett vinställ som tog över ett år att hänga upp.
Så i år(eller ifjol? Åå vad struligt.) ville jag ge henne någonting hon verkligen skulle uppskatta)
Eftersom att Robin också är en sån där underbar vän som jag så är han också med på presenten.
Vi ska alltså gå och se Håkan vi tre, på alla hjärtans dag.

Jag har förstått att Håkan Hellström tydligen är en kille som sjunger(haha, jag är kul) och som många älskar,
däribland Carro.
Jag har också förstått att de som älskar honom är ungefär lika många som de som hatar honom.
Så vad tycker jag?

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag verkar ha hamnat i något slags ingenmansland, ingettyckerland.
Och tro mig jag har verkligen försökt. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat.
Laddat hem två av hans album. Det är många för mig som aldrig laddar hem något.
Men jag tycker fortfarande ingenting, han är inte bra, inte dålig. Han bara är.
Fast de som vet vad de pratar om säger att han är sjukt bra live, så jag hoppas jag blir omvänd.
Jag skulle vilja tycka att han är bra för alla hans fans är sådär härligt engagerade och passionerade.
Jag skulle vilja vara sådär tokig som dom är. För det är som om de aldrig slutar vara tokigt kära i honom och hans musik.

Men lite konstiga är de.
 
Hoppas det blir kul, Jag, Robin, Carro och Håkan på alla hjärtans dag.

Nog om Honom.

Någonting skoj hände för ett par dagar sen. Jag var på jobbet och jobbade som bäst när plötsligt någon knackar på rutan. Eller snarare bankar på rutan och kommer inspringande.
- Men vad är det här för idioter? Tänkte jag, skitsur.
-Heej! Ropar dom tre tjejerna som kommer inspringande.
Min hjärna går på högvarv i tio sekunder medan jag verkligen försöker placera ansiktena rätt.
Jag vet att det här är sjukt, men jag är så dålig på att känna igen folk. Särskilt när man inte väntar sig att se dem.
Så klack det till! Det var alltså Emelie, Mica och Angelica som tittade in!
De var i Åre och skulle nog ut och festa tror jag. Det var så roligt att se dem.
Att man kan bli så glad av att träffa någon man känner.
Jag har blivit så van att inte känna någon och så plötsligt dyker tre välbekanta ansikten upp.
Tre gamla klasskompisar.
Jag ville verkligen inte att dom skulle gå, kände mig genast lite mer hemma här.
Jag är ju knäpp. Haha, helt sjuk. Vem tänker så?
 
Så plötsligt var de borta, lika snabbt som de kom.

Tack vänner för att ni kom in och förgyllde min dag, det värmde.

Peace out, Linda

Jag lever. Så ni vet. Det finns faktiskt hopp om liv här uppe.
Men jag saknar en hel drös människor där hemma.
Men det är snart sommar. Och jag har redan bra känningar för denna sommar.

Men tills dess så ska jag klara de första eximinationerna här uppe.

Lev och må,

Caroline

Aj aj, nu går det trögt i bloggen. Nu när räven har flyttat till det där andra stället så är det ingen som skriver längre..

Haha, tur att ingen läser den;)

Jag bor för tillfället på jobbet några nätter. I städskrubben.
Jag känner mig som en lurk som har tjuvat mig in.
Jag är en lurk som har tjuvat mig in.

Sen håller jag på att bli förkyld också.. Attans.

Plus att jag gjorde en megatabbe igår när jag skulle checka in en gäst. Jag vetefasen vad som hände men det slutade med att jag hade skickat typ en faktura eller vad det var till ett bolag som inte alls hade något med gästen att göra.
Fakturan var på -0,01 kr och gick inte att ta bort, varpå det heller inte gick att ta betalt på riktigt av den stackars förvirrade gästen. Gästen i sin tur tror jag trodde att jag hade lurats eftersom jag dragit kontokortet men inte tagit betalt.
Stackars människa, jag skulle också ha blivit misstänksam.

Min dag igår var alltså inte den bästa. Inte idag heller.

Tur att jag har en förstående chef som inte ger mig sparken,
känner mig inte överdrivet bra när det kommer till jobbet just nu.
Jag hatar att känna så, jag vill vara duktig.

Duktig flicka.

Peace out, Linda.