FROM JUNSELE WITH LOVE,

Jaha, här sitter jag nu. I Jämtland, i Åre kommun, i Järpen, i en sunkig etta, i Christers säng.

Fel, fel, fel känns det ibland ska jag säga. Får sån jäkla hemlängtan så det skär i magen.
Men andra dagar, när solen skiner och fjällen gnistrar, då finns det inget som slår det här.
Det är helt sjukt vackert, visste inte att gammal vanlig snö kunde anta så många former och färger.
Är man uppvuxen ute i skogen mitt i Sveriges inland så har man ju sett en del snö,
men det här är annorlunda på något sätt.
Svårförklarat.

Jag har alltså varit här ungefär en månad. Det har varit en bra månad, jobbet är toppen, cheferna jättebra och arbetskamraterna helt underbara.
Ändå så är det som inte helt rätt. Alltid den där känslan i magen att någonting saknas, att någon saknas.
Missförstå mig rätt, jag trivs bra här. Önskar bara att Robin hade följt med.

Men lägtar man hem som jag gör måste man se till att fylla dagarna med roliga saker.
Till exempel så försöker jag få jobba så mycket som möjligt, skulle jobba varje dag om jag fick.
Sedan när jag kommer hem så pratar jag rätt mycket i telefon, helst med Carro.
(Finns nog inga som pratar så mycket, men ändå så lite i telefon som hon och jag)
Vidare så pratar jag mycket med min katt, och sen även en hel del med mig själv.
Tvn är också en väldigt bra vän.
Man ska också se till att planera in roliga saker så man har något att längta till. t.ex.
så har Carro och Jossan redan varit här och hälsat på mig en gång.
Och Robin var här i helgen och hälsade på, förhoppningsvis så kommer han igen om två veckor:)
Den fjortonde februari sen, då bär det iväg till Östersund och Håkan Hellström. Skoj!

Jag vet inte om mitt inlägg bidrar med någon livsglädje direkt, bara hemlängtan och magonta. Sorry.

Här jobbar jag förresten Hotell Åre Torg

Pussåhej / Linda